Några av er kanske undrar varför jag valt att åka tillbaka hit igen när jag mot slutet förra gången började känna att jag var redo för nya äventyr, jag själv har funderat på det en del åtminstone. För det första trivdes jag ju väldigt bra här, det är mitt sorts liv, bland hästar och djur på landet och lagom mycket människor i omlopp. Det finns mycket hästjobb att hitta runt om i världen, men problemet är att man verkligen inte vet vad man hittar förrän man är på plats, en risk man måste ta om man vill se något nytt - men också en risk man inte alltid är stark nog att ta. Just med jobb bland hästar finns det mycket skit, man kan få jobba otroligt mycket och slita som ett djur för nästan ingenting alls, kanske inte trivs med hur djuren blir behandlade osv. När jag bestämde mig för att jag skulle leta hästjobb kände jag mig inte riktigt stark nog att behöva ta risken att hamna på ett sånt ställe, och när Sarah sa att hon behövde någon kändes det inte som ett svårt val. Jag gjorde, som de flesta av er antagligen vet, GMU under hösten och trivdes inte speciellt bra där - det kändes därför extra viktigt att göra någonting som jag visste att jag skulle trivas med, på en plats jag tycker om. Här vet jag också att jag får tid att tänka, något jag inte hunnit med mycket senaste månaderna, och att plugga - vilket är bra eftersom jag läser lite Engelska på distans.
Risken finns att jag kommer lessna lite på att vara här också så klart, men förhoppningsvis kan det avhjälpas med Engelska (och kanske Franska)plugg, klappande av hästar, lite träning och en massa busande med Ethan!
Over and out
från ett bekvämt Schweiz
1 kommentarer
Lasse
10 Jan 2016 20:06
Hej,
äntligen har jag hittat ditt bloggställe igen :-) !
Jo, jag funderade också ett tag på vad som låg bakom att du "gjorde om" nåt som du redan kunde/visste, men tolkade det ungefär som det låter på dig här - du behövde snarare vila, konsolidera, än kasta dig ut på helt nya äventyr. Inget konstigt med det heller, särskilt som det verkade som att du verkligen tog i för att göra färdigt förra "passet".
Vädret ordnar sig nog med tiden, det brukar jämna ut sig över året :-) . Och jag tror säkert det kan vara nyttigt att smälta det du varit med om, och låta det lagra sig bland andra erfarenheter, till din bild av världen, och dig i den. - När jag nu läser en del av dina tidigare bloggar så minns jag ju åter hur jag också hade den där rätt jobbiga perioden när man började få klart för sig att människan, genom historien och nu, och i Sverige och i världen, är en komplex varelse, och inte alls enbart uppenbart god.. Bibelns delning i himmel och helvete är inte så långt från den verklighetsuppfattning man småningom i någon mån påtvingas, tycker jag.. Det är jobbigt, och jag tycker själv det kräver förhållningssätt, strategier, från en själv för att man ska kunna se sin egen plats i detta. För det finns ju också så mycket GOTT och FINT som man får ta del av, och som vi lyckligt lottade har så goda förutsättningar att faktiskt också FÅ ta del av.. Och då kan man känna att det känns FEL, "varför ska just jag, och inte andra.." - och då kan man ju ägna så mycket energi man orkar, eller vill, eller tycker är rätt, åt att också försöka göra något "åt rätt håll". - Men vad som ÄR rätt håll, det kan man fundera ett bra tag över vad det är.. Och det finns ju inte en universell lösning på den frågan, utan nog mer en ganska individuell. Kanske kan du fundera lite över det nu när du går och drar dina skottkärror, och hjärnan blir lite "ledig" i förhållande till kroppen.
- Som jag såg i nån blogg från Pelle: vad är viktigt för mig? Och varför? Finner man lite grund att stå på i så svåra men grundläggande frågor, så har man kommit en bra bit. Hoppas du kan göra det, bland de vackra Alperna, de fina hästarna och ditt trevliga värdfolk!
/Lasse
Kommentera