mynolife

Hittade en kul bild på facebook och skickade till Sarah, för "min" lilla skithäst Fleur var ju verkligen hopplös att fånga när jag var där senast och det kändes lite kul att jag så starkt tänkte på henne när jag såg bilden. 

Men det visade sig att hon precis dött, min älskade lilla Fleur.. Hade fått ett akut, kraftigt kolikanfall och dött i transporten påväg till stora hästsjukhuset. 
Och trots att jag känt henne mindre än ett år totalt har hon ju en så stor del av mitt hjärta, denna lilla madame som powerwalkade tills man blev galen och på slutet när jag var där bestämt sa ifrån att hon inte ville bli riden mer, eller ja inte infångad åtminstone. 

 

Kände att det inte var mer än rätt att hon fick ett eget hyllningsinlägg här, trots att ingen läser bloggen längre och trots att det egentligen inte ens spelar någon roll. Men för mig är det nog viktigt, så lite bilder får vara här. 
För oj så mycket bilder jag har på ett brunt hästhuvud med öronen framåt från ett ridperspektiv, alla mer eller mindre suddiga eftersom det var omöjligt att ta en skarp bild när hon rörde sig och eftersom hon tyckte att det var ett dumt påhitt att stå still. 
Denna dam som slängde av mig två gånger när vi var på terrängbanan, varav en gång i ett vattenhinder.. Den som självmant letade efter en fungerande väg runt ett nedfallet träd och när det inte fanns tog sats och hoppade över det. Den som gjorde alla killar i hagen olycklig när hon gick därifrån men själv inte brydde sig nämnvärt. Den som gick att galoppera på med lösa tyglar genom skogarna och som verkade njuta av det lika mycket som en själv. 
Den som fick mina gånger i Schweiz att vara både så frustrerande och så fantastiska.