mynolife

Om jag inte räknar fel så är detta tredje året sedan jag tog studenten. 

När jag gick ut gymnasiet trodde nog de flesta (åtminstone de som bara kände mig på håll) att jag skulle fortsätta plugga direkt, att jag skulle dyka rakt in i veterinärstudierna, och när jag inte gjorde det vet jag att åtminstone några blev mycket förvånade och frågade varför. Som nog alla förstått sedan dess så var jag otroligt pluggless, mådde rätt dåligt och visste nog helt enkelt inte riktigt vad jag ville med livet, det enda jag visste var att jag INTE ville plugga. Istället har jag haft tre år fyllda med äventyr av olika slag, haft både bra och dåliga perioder precis så som livet är - men framförallt har jag lärt mig väldigt mycket om mig själv, och äntligen hittat tillbaka till den där personen inom mig som tycker om att lära sig saker. Året efter studenten höll jag mig långt från allt vad plugg heter, vägrade lära mig franska första gången jag var här eftersom tanken på att ha pluggkrav fortfarande fick mig att må lite dåligt. Men så smög de sig på, distanskurserna av alla möjliga slag, matte, astronomi, filosofi, musik, hästars beteende och engelska - och jag fann att jag fortfarande tyckte om att lära mig saker, att plugga var och är kul fortfarande. Måste säga att möjligheten att läsa distanskurser är helt fantastisk, för jag har verkligen inte varit redo för att läsa något seriöst eller bo någonstans "på riktigt" - förrän nu.

Det var under GMU jag började känna en ny känsla växa inom mig, något jag först inte kände igen men nu kan identifiera som längtan att bo, ha rutiner och vanor, plugga, veta vad jag egentligen tycker om att göra en helt vanlig dag på en plats där jag bor längre än några månader.

Så det är min plan nu. Att flytta hemifrån på riktigt, ha en egen plats där jag kan säga att jag bor, inte längre förklara mitt liv med att jag reser och jobbar lite utan att jag pluggar - och jag ser fram emot det! För det är ju just det jag har sagt de senaste åren, att jag inte tänker börja plugga förrän jag känner för det, förrän det finns något inom mig som säger att jag är redo för det och längtar efter det. Jag vet att några hade börjat bli lite oroliga att den dagen aldrig skulle komma, att jag skulle fortsätta resa runt och "göra ingenting" i flera år till, och ska jag vara ärlig började den känslan oroa även mig lite även om jag alltid varit fast besluten vid att jag någon gång skulle plugga. Men jag är glad att jag väntat och hållit fast vid min tanke! 

Sen att jag fortfarande inte vet vad jag ska plugga är en helt annan fråga, men lite kurser inom något ämne blir nog en bra början åtminstone. Så får jag träffa lite människor, läsa lite och se vad jag faktiskt verkar intresserad av - för det är sånt jag ju inte har en aning om längre. 

 

Detta blev en himla textvägg, men ja så kan det gå. 

 

Over and out

från en Mira redo för nya äventyr!