Sitter på Arlanda nu, känns riktigt bra att vara "hemma" oväntat nog - har gått runt med ett stort leende på läpparna sedan jag landade. Eller ja, jag gjorde det tills jag läste mer om Europavalet..
Jag åkte från ett land som nyligen röstade igenom att i princip stänga sitt land för andra, i alla fall för att få komma och jobba, ett land som är granne med ett land som precis har röstat fram ett rasistiskt parti som sitt största i Europavalet. Jag åker hem till ett allt mer rasistiskt Sverige, och det enda jag kan tänka är att "hur fan blev det såhär?!". Var finns alla dessa rasister? Var finns alla dessa homofober? Var finns alla dessa idioter som har gått helt från all normal mänsklig värdesättning till någon slags "vi är bättre än dem"-mentalitet?! Jag förstår inte..
Det gör mig så otroligt, fruktansvärt ARG! Arg över att folk inte kan FÖRSTÅ HUR DUMMA DE ÄR!!
Jag kan förstå att det kanske finns problem med invandring, men det är ett väldigt långt steg från att förstå det till att hata alla som har en annan hudfärg än mig. Det är ett väldigt långt steg från att förstå det till att stoppa all invandring. Det är ett väldigt långt steg från att förstå det till att tycka att det är orsken till alla problem som finns i ett land.
Det får mig att vilja fly, problemet är bara att det inte finns någonstans att fly till, människor skrämmer mig nu mer än någonsin. Skrämmer mig för att vi glömmer, eller ännu värre väljer att förtränga, historien. Jag förväntar mig inte en perfekt värld, men en värld där alla människor är lika värda känns väl inte som för mycket att hoppas på..Eller?
1 kommentarer
Pelle
26 May 2015 07:17
Hej,
Välkommen till Sverige. Jag håller med om att världen verkar lite extra rörig för närvarande, med t ex mörka krafter som växer i olika delar av Europa.
Jag känner också igen mig i din förvirring som du återkommer till då och då i din blogg. För min del har jag hanterat denna förvirring genom att då och då sätta mig ner på ett cafe (ostörd plats) med en penna och ett tomt block och så har jag börjat skriva om vilka stora och små, både problem och positiva saker som finns i mitt liv just nu. Det skrivna är inte avsett att läsas av någon annan. Genom det uppnår jag två saker: 1. jag vågar (efter ett antal omtag) vara ärlig mot mig själv, 2. Jag vågar vara egoistisk nog och skriva bara om min upplevda situation, dåligt och bra saker.
Människans själ är som en lök. Den har många skal. I olika sammanhang väljer vi att skala av olika mycket av skalen och visa för omgivningen hur vi ser ut inuti. När du bloggar t ex väljer du att skala av en del (ganska mycket, för du är ganska frikostig) men du har många skal kvar. När jag skriver enbart för mig själv vågar jag skala av mycket flera skal. Dock fortfarande inte alla skal, men jag jobbar på det! På så sätt klarnar min bild av vad som EGENTLIGEN är problemet. Det kräver dock träning att vara sann mot sig själv.
Du kanske skulle prova?
Hälsningar från farbror Pelle
Kommentera