mynolife

Idag har jag förutom allt annat också lyssnat på Detta - en 23-årig tjej som åkte till NZ och vandrade Te Araroa, alltså vandringsleden som går genom hela Nya Zeeland, 3000 km på 136 dagar. Jag har även tidigare varit väldigt intresserad av leden, det står på min "att göra innan jag dör"-lista (tillsammans med att vandra genom hela Sverige) men har känts oöverkomligt förut. Men efter att ha lyssnat på detta, och så klart blivit inspirerad och läst massor med bloggar och information om det hela så känns det ju nästan som något jag skulle kunna göra också.. Det vore ju äventyret med stort Ä verkligen, vandra genom hela Nya Zeeland. Funderar i alla fall på det. 

 

Det finns dock framförallt en sak som får mig att tänka att jag aldrig kommer göra det, i alla fall inte på egen hand, och det är just risken för otrevliga människor.. Själva vandringen i sig skulle jag inte oroa mig för, fysiska grejer kan ju vara hur tungt som helst men kämpar man så går det ju förr eller senare, men just människor alltså. Det är något jag vet håller mig tillbaka från att göra många saker, det är också det som gör mig rädd för att gå promenader själv på kvällen och för att vara ensam i ett hus. Jag är rädd för människor. Det var samma när jag var ute och vandrade Höga Kustenleden, när jag var mitt ute i skogen var jag inte rädd för att möta en björn eller ramla och slå mig - jag var rädd att jag skulle möta någon. Jag vet ju att de flesta människor är trevliga, men det är just risken att personen man möter kan vara otrevlig som ger mig obehagskänslor. Men jag behöver inte vara ute i en skog för att känna obehaget, det kan räcka att jag är i en situation med många halvokända människor (framförallt om de är män) så känner jag mig direkt illa till mods. Det spelar ingen roll hur trevliga de är - tanken finns nästan alltid i mitt bakhuvud att "om de skulle få för sig att göra något mot mig är jag chanslös" eller "vad ska jag göra om någon attackerar mig". Det är ganska hemskt att tänka så här, man vill ju tro det bästa om folk men ofta kan jag helt enkelt inte det. 

 

Vi får se hur det går med vandringen helt enkelt, man måste ju har rätt mycket pengar till ett äventyr som detta också så får se hur min ekonomi ser ut efter sommaren och så. Men bli inte förvånade om jag en dag har bestämt mig för att åka och vandra hela leden. Känns ju som att ska man göra det kan man lika gärna göra det ordentligt!