Har alltid sett mig själv som en sån som gör det andra tycker man borde göra för att stöta sig så lite som möjligt med omgivningen. En sådan som inte säger nej och som gör det alla förväntar sig. Men på senare tid har jag börjat inse att det kanske inte riktigt är sådan jag är längre? Även om jag fortfarande avskyr konflikter och ofta säger ja när folk ber mig om saker så har jag ju definitivt slutat följa den väg som alla förväntade sig av mig. Den väg jag själv förväntade mig att jag skulle ta till och med.
Det var när en kompis häromdagen sa "I admire you so much for living your dream" som jag insåg att ja, det är ju det jag gör, jag lever min dröm! Man glömmer lätt vad det är man håller på med men när jag tänker på det så är detta vad jag har drömt om så länge - hallåå jag jobbar i ett stall liksom?!! Det är ju inte klokt egentligen. Det som jag förvånas över är hur lätt det varit att bestämma sig för att göra annat än vad jag trodde jag skulle göra. Har trott att efter gymnasiet pluggar jag vidare, funderade ju inte så mycket mer på det egentligen, men när jag sedan bestämde mig för att inte göra det kändes det ju helt otroligt bra. För bra kanske. För jag kan ju inte påstå att plugg lockar till hösten heller direkt, nu ser jag möjligheterna med att göra allting annat istället och framförallt tänker jag att det är helt okej.
Det är helt okej att inte vilja plugga, det är helt okej att vilja åka till massor med länder istället, att vilja jobba på en gård, i ett stall, träffa spännande människor och få prata engelska. Det är okej att vilja vandra hela NZ, att vilja åka på riktiga äventyr. Det är okej att drömma stort - och det är inte omöjligt att göra slag i saken! Kanske kommer jag vilja plugga senare, men jag väntar nog på att längtan efter det ska infinna sig först, att längtan efter att bo på ett och samma ställe i flera år infinner sig. För just nu finns den inte där för fem öre.
Over and out
1 kommentarer
Ingalill
25 Mar 2014 19:49
Nu har jag inte hunnit kommentera på ett tag, men jag läser allt - det är så roligt att följa dina spår...
Intressanta tankar här - det verkar som att den här vistelsen gör dig gott och att du växer så det knakar. Att du börjar känna att världen ligger öppen och att inget egentligen är omöjligt!
Sen behöver man ju inte göra allting, men känslan är skön att man känner att det är möjligt :-)
Kram!
Kommentera