Detta är nog det jag kommer sakna mest när jag åker hem igen, mina berg. Det är inte bara det att de är vackra att se på, de gör mig lycklig. Insåg idag när jag gick vid vattnet att jag saknar havet rätt mycket, saknar vågorna, ljudet och lukten av hav - men medan havet ger mig någon slags lugn och kraft så ger mig bergen total lycka och känslan av att allt är möjligt. Det är rätt häftigt när man märker att naturen har så stor inverkan på en. För det är verkligen så, när jag är vid havet kan jag tänka klart, jag får ett lugn inom mig som jag sällan annars finner. Och när jag ser bergen blir jag fylld av energi, det känns som att jag kan springa ett maraton eller två, börja träna, bli bäst i världen på allt - min ansikte spricker upp i ett stort leende och hela kroppen är glad. 
 
Så jag kommer sakna mina berg sedan, men ska njuta av att se på dem nu så mycket jag kan tills dess. 

1 kommentarer

Lasse

08 Mar 2014 22:09

Hej!
Kul att läsa om dina tankar - det är så mycket jag känner igen, både från mig själv i ungdomen, och till en del ännu, och även från IngaBritt..
Dina tankar om Gud är sådana, bland annat. Tänker där lite som Ingalill, att det behöver inte vara så värst, om ens alls, förenat med vånda - man kan förlika sig med en viss osäkerhet, tycker jag. - Det påminner om en annan sån där sak man fundera på eller inte genom livet - inte att jämföra med Guds existens, men hur olika man kan förhålla sig till svårlösta frågor. För mig är en sådan, och har alltid varit: "ska man ge till tiggare? eller ska jag ge till denna tiggare framför mig?" . Det går att lyssna på andras modeller, många har väldigt tydliga och klara åsikter, är helt färdiga från början med detta att "nehej, för då understödjer man beteendet/hindrar människan från att istället försöka skaffa ett riktigt jobb".. Tja, och ibland är det en gamling, som man vet ALDRIG kommer att jobba igen.. Då håller det inte. Så just nu är jag i en sådan fas när jag gärna ger till gamlingar som tigger. - Dessvärre är det ju oftare man ser det även på hemmaplan nuförtiden, men det är en annan historia.

Och så Bergen, och Havet.. Du kan vara glad att du inte behövde växa upp på den slätt där du föddes, då. Då hade du väl flyttat hemifrån redan i mellanstadiet.. Jag tycker ändå även VÅRA berg är berg, även om de är i en annan skala.
Jonte och jag jobbar rätt tuffa pass på Vildmarksmässan, kul med allt intresse, och f f a så har Olles fina träkajak dragit åt sig folk!
KUL att du vågade dig på att köra ända till Neuchatel, har kollat på kartan, det är ju en bra bit! Riktigt modigt, håller jag med om, och det är ju kul, du ökar din handlingsfrihet, det är inte dumt.

Ha det gott, igelkott! (eller har stubben fått växa ut?)

Kommentera

Publiceras ej